En plats med själ sedan 1964.
Längs den svenska västkusten finns en historia som de flesta aldrig hört talas om. När industrialismen drog in över Sverige på 1800-talet och familjer trängdes ihop i städernas bakgårdar, vaknade ett nytt behov: barnen behövde naturen. Havet. Frisk luft. Något att andas.
Barnkolonirörelsen växte fram som svar. Ideella föreningar, kyrkor och välgörenhetsorganisationer byggde gårdar längs kusten — platser dit stadsbarn kunde komma och hämta krafter. Halland var ett av de viktigaste länen. Under 1960-talet fanns över 580 barnkolonier i Sverige.
De flesta är borta nu. En del såldes. Andra förföll. Några exploaterades bort.
Foto: FUB Jönköpings län / talldungen.org
Talldungen — en av de sista.
År 1964 skänkte föreningen Huskvarna Första Majblomma en fastighet för koloniverksamhet vid Haverdalsstrand till FUB i Jönköpings län — Riksförbundet FUB arbetar för och med personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Tanken var enkel: platsen skulle användas för att ge människor en riktig semester vid havet. Sol, salt vatten och någon som brydde sig.
Genom åren har människor i olika åldrar kommit hit med FUB. För många har Talldungen blivit en plats att återvända till — sommar efter sommar, genom olika delar av livet.
Barnkoloniernas målgrupp var ursprungligen barn, ofta stadsbarn som behövde miljöombyte och återhämtning. På Talldungen utvecklades verksamheten efter FUBs övertagande 1964 till kolonivistelser för personer med intellektuell funktionsnedsättning i olika åldrar. Målgruppen förändrades, men platsens kärna bestod: rekreation, gemenskap, återhämtning och vistelse vid havet.
Läs mer om FUBs verksamhet på talldungen.org
Läs mer om Barnkolonier hos Länsstyrelsen
Familjen som redan var hemma.
Magnus och Josefine Klang flyttade till Haverdal 2007 för att starta nästa fas i sitt liv och bilda familj. Cornelia och Hjalmar växte upp med tallskogen och havet som närmaste grannar, och Talldungen som en naturlig del av platsen.
När FUB sökte en ny ägare föll valet på familjen Klang. Inte för att de hade de största planerna — utan för att de förstod vad platsen var och vad den behövde bli.
Talldungen lever vidare. Dörren öppnas för fler.
Barnkoloniernas storhetstid är sedan länge förbi. Talldungen var på väg att bli ännu en tyst fastighet vid havet.
Det ville vi inte låta hända.
FUB håller fortfarande sina läger här — och Seaside Haverdal öppnar dörren för fler. Samma tallskog. Samma strand. Samma känsla av att vara nära något äkta.